Såväl barn som vuxna som varit utsatta för människohandel har ofta inledningsvis behov av personal på boendet dygnet runt för att skapa trygghet, och för att uppmärksamma eventuella behov av akut hjälp och krisstöd. Det kan också finnas behov av att personal från socialtjänsten följer med som stöd vid transport till ett boende.
Placering av flera personer i ett och samma människohandelsärende på samma boende bör generellt sett undvikas i detta skede. Personerna kan ha olika relation till dem som utövat människohandeln. De kan också i olika utsträckning själva vara en del av kontrollen över andra som utsatts.
Barn utsatta för människohandel kan sökas upp av personer som organiserat människohandeln, och kan även själva komma att ta kontakt med organisatörer eller vänner som har kontakt med dessa. Vid placering enligt LVU ska den som genomför vården ha uppsikt över barnet och, i den utsträckning det behövs för att genomföra vården, bestämma om barnets personliga förhållanden. I vissa fall kan dessutom beslut om restriktioner fattas, till exempel användning av mobiltelefon och internet, vid vård inom Statens Institutionsstyrelse. Det är viktigt att arbeta för att barnet inte ska utsättas för yttre och inre påverkan som leder till att det avviker från boendet och återigen hamnar i utsatthet.