Om du upptäcker prostitution

Att upptäcka barn och vuxna som befinner sig i prostitution kan vara svårt. En stor anledning är för att yrkesverksamma inte vågar ställa frågan.

Konsultativt stöd för yrkesverksamma

Regionkoordinatorer mot prostitution och människohandel i Stockholms län

Jenny Selenius
jenny.selenius@stockholm.se
08-508 437 26
076-124 37 26

Malin Svensson
malin.svensson.2@stockholm.se
08-508 256 69
076-122 56 69

Jämställdhetsmyndighetens stödtelefon
020-39 00 00

Olika aktörers ansvar i detta steg

  • Identifierar utsatta i prostitution.
  • Har det yttersta ansvaret att skydda våldsutsatta barn och vuxna genom att erbjuda skydd och stöd.
  • Säkerställer att det finns skyddade boende med olika utformning, anpassade till olika målgrupper. Den som utsatts för brott som inte avser våld i nära relationer kan också behöva stöd och skydd i skyddat boende. Det kan t.ex. gälla personer som utsatts för människohandel eller befunnit sig i prostitution (Socialstyrelsen, 2024).
  • Bedömer om polisanmälan ska göras vid misstanke om att barn utsatts för sexuell exploatering. Huvudregeln är att finns en misstanke om brott mot barn, inklusive bevittnat våld, bör en polisanmälan skyndsamt göras, såvida det inte strider mot barnets bästa. Om det är oklart huruvida en polisanmälan ska göras, bör polis eller åklagare konsulteras.
  • Har möjlighet att göra anmälan till polis om misstanke om brott mot vuxen, om straffvärdet överstiger 1 år eller med den utsattas medgivande.
  • Tar emot ansökningar om insatser för barn och vuxna samt tar emot anmälan om oro för barn.
  • När en orosanmälan för barn inkommer ska en skyddsbedömning göras samma dag.
  • Gör bedömning om behovet av skydd av barn, och fattar vid behov beslut om omedelbart omhändertagande enligt § 6 LVU, i det akuta skedet.
  • Identifierar utsatta i prostitution.
  • Gör en orosanmälan till socialtjänsten om barnet är utsatt i prostitution.
  • Dokumenterar skador och tecken på våld. Använder skyddade sökord i journalföringen.
  • Tar emot tips och anmälningar om brott samt upprättar anmälan om brott, oavsett om gärningspersonen är känd eller okänd.
  • Ger upplysning, och svarar på frågor från allmänheten om rättsprocessen.
  • Inleder förundersökning.
  • Identifierar utsatta i prostitution i spanings- och utredningsverksamhet.
  • Gör en orosanmälan till socialtjänsten om barn är utsatta i prostitution.
  • Informerar socialtjänst i de fall vuxna utsatta i prostitution önskar ansöka om insatser.
  • Gör en individuell skyddsbedömning.
  • Inleder förundersökning.
  • Identifierar utsatta för misstänkt sexuell exploatering i samtliga processer på myndigheten.
  • Gör anmälan till polis om brott, alternativt skickar information till polisen som underrättelseinformation.
  • Gör anmälan om oro för barn till socialtjänst.
  • Ger konsultativt stöd till yrkesverksamma vid identifiering av utsatta i prostitution.
  • Kan identifiera utsatta för prostitution eller människohandel genom samtal med den utsatta.
  • Ger konsultativt stöd till yrkesverksamma vid identifiering av utsatta för prostitution och människohandel.

Tecken på att en person befinner sig i prostitution

  • missbruk
  • våldsutsatthet
  • ekonomiska problem
  • sexuellt risktagande, till exempel många partners eller inte skydda sig
  • testar sig ofta mot sexuellt överförbara sjukdomar
  • genomgår många aborter
  • självskadebeteende
När det gäller barn är det bra att särskilt uppmärksamma

  • tidigare övergrepp
  • känslomässig försummelse
  • dålig eller ingen anknytning/relation till föräldrar
  • psykisk ohälsa, behov av pengar, narkotika etc.

Personer som befinner sig i prostitution behöver inte definiera sig som en person som säljer sex. Därför är det bättre att fråga om ersättning vid en sexuell handling, exempelvis: ”Har du varit med om att få något för sex, till exempel pengar, alkohol, kläder eller bostad?” eller ”Har du fått något i utbyte mot sex?”.

Tillfällen att fråga

  • vid provtagning för könssjukdomar
  • vid frågor om finansiering av missbruk
  • vid vård efter en våldtäkt
  • i mötet med våldsutsatta
  • i mötet med personer med psykisk ohälsa
  • i mötet med barn på rymmen från institutioner
  • i mötet med ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning

När det gäller barn ska du alltid fråga!

Om någon utsatt i prostitution

Många som utsätts i prostitution skäms eller ser det som att det är deras eget fel, eller inte ser sig själva som utsatta. Det är därför viktigt att stötta och berätta vilken hjälp som finns att få från socialtjänst eller civilsamhällsorganisationer, och att man kan polisanmäla.

Om du arbetar inom vården ska du dokumentera patientens svar på frågor om våld liksom tecken och symtom på våld i patientjournalen. Det är viktigt att dokumentera våldsutsatthet under skyddade sökord i journalsystemet, så att dessa uppgifter inte syns om patienten loggar in i Journalen 1177 i Vårdguiden. Detta för att en partner som utsätter någon för våld inte ska kunna tilltvinga sig information om vad det står i journalen. Läs mer hur du kan dokumentera och följa upp symtom och skador på; Nationellt centrum för kvinnofrid.

Ska jag anmäla, och till vem?

Anmälan till Socialtjänsten

Arbetar du inom polis, skola, hälso- och sjukvård eller tandvård har du en skyldighet att göra en orosanmälan till socialtjänsten om du misstänker att ett barn blir utsatt för våld, försummelse eller andra missförhållanden. En anmälan ska göras även om barnet inte har bevittnat eller hört våldet. Även andra yrkesverksamma eller privatpersoner kan anmäla misstankar till socialtjänsten om ett barn far illa. Anmälan görs till den kommun där barnet bor.

Anmälan till Polismyndigheten

Misstanke om brott mot barn

Vid misstanke om vissa brott mot barn, exempelvis vålds- och sexualbrott, får polisanmälan göras utan hinder av sekretess/tystnadsplikt. Detta även om brottet har ett lägre straffvärde än ett års fängelse.

Misstanke om brott mot vuxna

Om det finns misstanke om brott mot en vuxen och detta brott har ett straffvärde på minst sex månaders fängelse, till exempel våldtäkt och människohandel, får du som personal inom socialtjänst och hälso- och sjukvård bryta mot sekretessen/tystnadsplikten och göra en polisanmälan, ett samtycke, även kallat medgivande behövs inte. Du får också svara på frågor från polis, åklagare och domstol. Vid brott som har ett lägre straffvärde får sekretessen/tystnadsplikten bara brytas när du har den våldsutsatta personens samtycke. Kriminalvården kan svara på förfrågan från Polismyndigheten oavsett straffvärde.

Polisanmälan vid pågående brott

Vid pågående brott som är fara för liv och hälsa kan vårdpersonal, socialtjänst och kriminalvård alltid göra en polisanmälan och ringa 112.

Samtycke och vägledning

Råd vid osäkerhet

Om du är osäker på hur du ska agera i ett enskilt fall bör du kontakta verksamhetens jurister för råd. Du kan göra detta utan att avslöja några personuppgifter.

Hur en person kan ge sitt samtycke

Det finns inga regler för hur ett samtycke ska utformas, det behöver inte vara skriftligt. Det viktiga är att personen förstår vad det innebär och kan uttrycka sitt ställningstagande. Personer med kognitiva eller fysiska funktionsnedsättningar kan ha svårigheter att kommunicera, men deras reaktioner kan ge vägledning om samtycke föreligger. Rätt hjälpmedel och stöd kan underlätta för personen att uttrycka vad hen vill, till exempel genom bilder eller andra kommunikationshjälpmedel.

Du ska inte kontakta ambassader eller konsulat om den person som är utsatt har uttryckt ett önskemål om att ansöka om asyl, eller befinner sig i en pågående asylprocess. Kontakta då istället Migrationsverket.

Du ska alltid göra en orosanmälan om ett barn är utsatt. Läs mer om orosanmälan >>

Denna film är inte textad. Läs mer om orosanmälan.