Det bästa sättet att upptäcka sexuellt våld är att våga fråga. Men våldsutsatta finns överallt i samhället och det är därför viktigt att vara uppmärksam på signaler och tecken på utsatthet för våld även i andra verksamheter.
Kvinnofridslinjen
116 016
För dig som möter våldsutsatta kvinnor | Kvinnofridslinjen
Akutmottagning för våldtagna
08-123 64 670
Akutmottagning för våldtagna | Södersjukhuset (sodersjukhuset.se)
OBS! Det måste dock inte förekomma synliga tecken på våld hos en person som blivit utsatt för sexuellt våld. Tecken på att en person är eller har blivit utsatt för sexuellt våld kan även vara nedstämdhet, ledsnad, oro eller att personen drar sig undan.
Avvikande beteende kan bero på många olika faktorer i barnets liv, och är inte specifikt för utsatthet. Ett barns beteende kan ändå vara det enda tecknet vi ser på att hon eller han utsätts för fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp eller omsorgssvikt. Genom att du reagerar och rådgör med erfarna kollegor och socialtjänsten kan ett barns utsatthet upptäckas tidigare.
Tecken på att barn och ungdomar far illa
Om du misstänker att någon blir utsatt för sexuellt våld, våga fråga. Det kan handla om att du inom hemtjänsten ser blåmärken på dina brukare, eller att du inom förskolan får indikationer på att något inte står rätt till hemma. Att fråga är att bry sig om, så fråga hellre en gång för mycket än en gång för lite.
Du som arbetar inom kommunal verksamhet som exempelvis äldreomsorg, boendestöd, försörjningsstöd, daglig verksamhet, hemtjänst eller missbruksenhet har en viktig roll och möjlighet att upptäcka våldsutsatthet. Läs mer hur du kan arbeta med tidig upptäckt på; Nationellt centrum för kvinnofrid eller Socialstyrelsen.
Du som arbetar inom vården är skyldig att ställa frågor om du misstänker att en patient är utsatt för sexuellt våld. Om du arbetar inom barn- och ungdomspsykiatrin, inom mödrahälsovården eller inom vuxenpsykiatrin rekommenderar Socialstyrelsen att du ställer frågor om våldsutsatthet på rutin till alla patienter. Läs mer hur du kan arbeta med tidig upptäckt på; Nationellt centrum för kvinnofrid.
Många våldsutsatta skäms eller ser det som att det är deras eget fel att de blir utsatta. Det är därför viktigt att stötta och berätta vilken hjälp som finns att få från socialtjänsten eller civilsamhällsorganisationer, och att man kan polisanmäla.
En del våldsutsatta som söker stöd hos socialtjänsten och vård hos hälso- och sjukvården har skyddade personuppgifter. Det är viktigt att socialtjänsten har kunskap om de olika former av skyddade personuppgifter som finns, hur man ansöker om att få sådana samt de krav som ställs på kommunens egen handläggning och hantering av information när det rör skyddade personuppgifter.
Om du arbetar inom vården ska du dokumentera patientens svar på frågor om sexuellt våld liksom tecken och symtom på våld i patientjournalen. Det är viktigt att dokumentera våldsutsatthet under skyddade sökord i journalsystemet, så att dessa uppgifter inte syns om patienten loggar in i Journalen 1177 i Vårdguiden. Detta för att en partner som utsätter någon för våld inte ska kunna tilltvinga sig information om vad det står i journalen. Läs mer hur du kan dokumentera och följa upp symtom och skador på; Nationellt centrum för kvinnofrid.
Anmälan till Socialtjänsten
Arbetar du inom polis, skola, hälso- och sjukvård eller tandvård har du en skyldighet att göra en orosanmälan till socialtjänsten om du misstänker att ett barn blir utsatt för våld, försummelse eller andra missförhållanden. En anmälan ska göras även om barnet inte har bevittnat eller hört våldet. Även andra yrkesverksamma eller privatpersoner kan anmäla misstankar till socialtjänsten om ett barn far illa. Anmälan görs till den kommun där barnet bor.
Anmälan till Polismyndigheten
Misstanke om brott mot barn
Vid misstanke om vissa brott mot barn, exempelvis vålds- och sexualbrott, får polisanmälan göras utan hinder av sekretess/tystnadsplikt. Detta även om brottet har ett lägre straffvärde än ett års fängelse.
Misstanke om brott mot vuxna
Om det finns misstanke om brott mot en vuxen och detta brott har ett straffvärde på minst sex månaders fängelse, till exempel våldtäkt, får du som personal inom socialtjänst och hälso- och sjukvård bryta mot sekretessen/tystnadsplikten och göra en polisanmälan, ett samtycke, även kallat medgivande behövs inte. Du får också svara på frågor från polis, åklagare och domstol. Vid brott som har ett lägre straffvärde får sekretessen/tystnadsplikten bara brytas när du har den våldsutsatta personens samtycke. Kriminalvården kan svara på förfrågan från Polismyndigheten oavsett straffvärde.
Förebygga brott i nära relation
Det finns möjlighet att dela information mellan myndigheter för att förebygga brott i nära relation. Socialtjänsten och hälso- och sjukvården kan, för att förebygga brott med ett straffvärde om minst ett års fängelse, lämna information till polisen med stöd av 10 kap. 18c § OSL. Informationsdelningen till polisen syftar till att polisen ska ges möjlighet att vidta åtgärder som förebygger att det befarade brottet sker. Vilka åtgärder som vidtas med anledning av
informationsdelningen beror på omständigheterna i den enskilda fallet. Polisen kan också begära av socialtjänst och hälso- och sjukvård att få ta del av uppgifter för att förebygga brott i nära relation. I båda fallen ska den myndighet som har uppgiften göra en bedömning om det är lämpligt att dela informationen.
Läs mer i Socialstyrelsens meddelandeblad.
Polisanmälan vid pågående brott
Vid pågående brott som är fara för liv och hälsa kan vårdpersonal, socialtjänst och kriminalvård alltid göra en polisanmälan och ringa 112.
Samtycke och vägledning
Råd vid osäkerhet
Om du är osäker på hur du ska agera i ett enskilt fall bör du kontakta verksamhetens jurister för råd. Du kan göra detta utan att avslöja några personuppgifter.
Hur en person kan ge sitt samtycke
Det finns inga regler för hur ett samtycke ska utformas, det behöver inte vara skriftligt. Det viktiga är att personen förstår vad det innebär och kan uttrycka sitt ställningstagande. Personer med kognitiva eller fysiska funktionsnedsättningar kan ha svårigheter att kommunicera, men deras reaktioner kan ge vägledning om samtycke föreligger. Rätt hjälpmedel och stöd kan underlätta för personen att uttrycka vad hen vill, till exempel genom bilder eller andra kommunikationshjälpmedel.
Du ska alltid göra en orosanmälan om ett barn är utsatt eller att det finns barn med i bilden. Det behöver inte vara personens egna barn och det gäller både om de bor på adressen heltid eller viss tid. Du har även möjlighet att göra en orosanmälan om kvinnan är gravid. Läs mer om orosanmälan.
Denna film är inte textad. Läs mer om orosanmälan.