Huvudsakligt sidinnehåll

Om du upptäcker våld i nära relationer

Det finns många sätt att upptäcka att en person är utsatt för våld i en nära relation. Det kan till exempel vara genom att ställa frågor när personen söker vård, upptäckt i samband med att socialtjänsten utreder en orosanmälan om personens barn, ett polisingripande eller att personen själv söker hjälp.

Konsultativt stöd för yrkesverksamma

Kvinnofridslinjen
020-50 50 50
För dig som möter våldsutsatta kvinnor | Kvinnofridslinjen

Särskilda verksamheter

Akutmottagning för våldtagna
08-123 64 670
Akutmottagning för våldtagna | Södersjukhuset (sodersjukhuset.se)

Olika aktörers ansvar i detta steg

  • Har det yttersta ansvaret att skydda våldsutsatta barn och vuxna genom att erbjuda skydd och stöd.
  • Bedömer om anmälan ska göras till polis om misstanke finns att ett barn har utsatts för våld i nära relationer. Samt dokumenterar om man inte väljer att göra en polisanmälan.
  • Har möjlighet att göra anmälan till polis om misstanke om brott, om straffvärdet överstiger 1 år eller med den utsattas medgivande.
  • Tar emot ansökningar om insatser för barn och vuxna samt tar emot anmälan om oro för barn.
  • När en orosanmälan för barn inkommer ska en skyddsbedömning göras samma dag eller senast dagen efter.
  • Gör bedömning om behovet av skydd av barn, och fattar vid behov beslut om omedelbart omhändertagande, enligt SoL eller LVU i det akuta skedet.
  • Vid misstanke om att en vuxen person utsatts för våld eller andra övergrepp av en närstående, ska hälso-och sjukvårdspersonalen fråga den vuxne i enrum om orsaken till symptom och skador enligt SOSFS 2014:4 (8 kap, 9§).
  • Gör en orosanmälan till socialtjänsten (om det finns barn i hemmet där en vuxen blir utsatt) enligt SOSFS 2014:4 (8 kap, 9§).
  • Gör en orosanmälan till socialtjänsten om barnet utsätts för våld enligt SOSFS 2014:4 (8 kap, 9§).
  • Dokumenterar skador och tecken på våld. Använder skyddade sökord i journalföringen.
  • Tar emot tips och anmälningar om brott samt upprättar anmälan om brott.
  • Inleder förundersökning.
  • Identifierar utsatt för våld i nära relationer.
  • Gör anmälan om oro för barn till socialtjänst.
  • Gör en individuell skyddsbedömning, och om större skyddsbehov föreligger överlämnas ärendet till BOPS (Brottsoffer- och personskyddsgrupp).
  • Inleder förundersökning.
  • Identifierar utsatta som misstänkts utsättas för våld i samtliga processer på myndigheten.
  • Gör anmälan till polis om brott, alternativt skickar information till polisen som underrättelseinformation.
  • Gör anmälan om oro för barn till socialtjänst.

Tecken på att en person är utsatt för våld i en nära relation

Tydliga tecken på fysiskt och/eller psykiskt våld
  • Sår
  • Blåmärken
  • Frakturer
  • Brännskador
Mer diffusa tecken på fysiskt och/eller psykiskt våld
  • Sömnstörningar
  • Psykosomatiska problem
  • Depression eller ångest
  • Långvarig smärtproblematik
  • Omsorgsbrister
Flera skador som förekommer samtidigt, både delvis läkta och nya, kan vara tecken på våld. Om patientens berättelse om hur de uppkommit inte överensstämmer med skadorna finns det anledning att misstänka våld, även om en medföljande anhörig upplevs som kontrollerande och inte vill lämna personen i enrum under besöket.

Beteendemässiga varningssignaler hos utsatta barn

Avvikande beteende kan bero på många olika faktorer i barnets liv, och är inte specifikt för utsatthet. Ett barns beteende kan ändå vara det enda tecknet vi ser på att hon eller han utsätts för fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp eller omsorgssvikt. Genom att du reagerar och rådgör med erfarna kollegor och socialtjänsten kan ett barns utsatthet upptäckas tidigare.

Tecken på att barn och ungdomar far illa

  • Håglöshet
  • Ängslan, oro, nedstämdhet, aggression
  • Plötsligt ändrat beteende eller känslomässig instabilitet
  • Sexualiserat beteende (avancerat för åldern)
  • Våld eller övergrepp mot andra barn eller ungdomar
  • Självskadande beteende (skärande, rispande, självmordstankar eller -försök)
  • Missbruk av alkohol eller droger

Underlätta tidig upptäckt

Om du misstänker att någon blir utsatt för våld, våga fråga. Det kan handla om att du inom hemtjänsten ser blåmärken på dina brukare, eller att du inom förskolan får indikationer på att något inte står rätt till hemma. Att fråga är att bry sig om, så fråga hellre en gång för mycket än en gång för lite. Du som arbetar inom kommunal verksamhet som exempelvis äldreomsorg, boendestöd, försörjningsstöd, daglig verksamhet, hemtjänst eller missbruksenhet har en viktig roll och möjlighet att upptäcka våldsutsatthet. Läs mer hur du kan arbeta med tidig upptäckt på; Nationellt centrum för kvinnofrid eller Socialstyrelsen.
Du som arbetar inom vården är skyldig att ställa frågor om du misstänker att en patient är utsatt för våld av en närstående. Om du arbetar inom barn- och ungdomspsykiatrin, inom mödrahälsovården eller inom vuxenpsykiatrin rekommenderar Socialstyrelsen att du ställer frågor om våldsutsatthet på rutin till alla patienter. Läs mer hur du kan arbeta med tidig upptäckt på; Nationellt centrum för kvinnofrid.

Om någon är utsatt

Många våldsutsatta skäms eller ser det som att det är deras eget fel att de blir utsatta. Det är därför viktigt att stötta och berätta vilken hjälp som finns att få från socialtjänsten eller civilsamhällsorganisationer, och att man kan polisanmäla. En del våldsutsatta som söker stöd hos socialtjänsten och vård hos hälso- och sjukvården har skyddade personuppgifter. Det är viktigt att socialtjänsten har kunskap om de olika former av skyddade personuppgifter som finns, hur man ansöker om att få sådana samt de krav som ställs på kommunens egen handläggning och hantering av information när det rör skyddade personuppgifter.
Om du arbetar inom vården ska du dokumentera patientens svar på frågor om våld liksom tecken och symtom på våld i patientjournalen. Det är viktigt att dokumentera våldsutsatthet under skyddade sökord i journalsystemet, så att dessa uppgifter inte syns om patienten loggar in i Journalen 1177 i Vårdguiden. Detta för att en partner som utsätter någon för våld inte ska kunna tilltvinga sig information om vad som står i journalen. Läs mer hur du kan dokumentera och följa upp symtom och skador på; Nationellt centrum för kvinnofrid.

Ska jag anmäla, och till vem?

Alla kan anmäla misstankar om att barn far illa till socialtjänsten i den kommun där barnet bor. All personal inom polis, skola, hälso- och sjukvård och tandvård är skyldiga att göra orosanmälan till socialtjänsten om de i sitt arbete misstänker att ett barn far illa. Orosanmälan ska göras även om barnen inte har sett eller hört våldet. Vid misstanke om vissa brott mot barn, bland annat vålds- och sexualbrott får polisanmälan göras utan hinder av sekretess även om brottet kan ge lägre straff än ett års fängelse.

När det gäller misstanke om brott mot vuxna som är så allvarligt att det kan ge straff på minst ett års fängelse har personal inom socialtjänst och hälso- och sjukvård möjlighet att bryta mot tystnadsplikten och göra en polisanmälan om brottet och svara på frågor från polis, åklagare och domstol. Exempel på ett sådant brott är grov misshandel. Vid lägre straffvärde kan du inte bryta tystnadsplikten och kan inte anmäla det du hör om en vuxen våldsutsatt person, om du inte har personens medgivande.

I vissa fall, om en vuxen person bedöms leva i missförhållanden eller omsorgsvikt vid funktionsnedsättning eller demenssjukdom, kan sekretess brytas.

Om du är osäker i ett enskilt fall kan du ringa och rådfråga verksamhetens jurister utan att röja personuppgifter.

Vårdpersonal och socialtjänst kan alltid polisanmäla pågående brott.

Barnfridsbrottet innebär att det är straffbart att utsätta barn för att bevittna brott i nära relation (både den som utövar våld och den som utsätts ska vara närstående eller tidigare närstående till barnet). Ett barn som bevittnar våld är nu målsägande och har då rätt till målsägandebiträde och skadestånd. Läs mer om Barnfridsbrottet här.

Du ska alltid göra en orosanmälan om ett barn är utsatt eller att det finns barn med i bilden. Det behöver inte vara personens egna barn och det gäller både om de bor på adressen heltid eller viss tid. Du har även möjlighet att göra en orosanmälan om kvinnan är gravid. Läs mer om orosanmälan

Denna film är inte textad. Läs mer om orosanmälan.

Den här webbplatsen använder kakor (cookies)

Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.